Ett gästinlägg från en kamrat angående demonstrationer, demonstrationsförbud, poddar och vägen framåt för det svenska folket i striden mot maktens ständiga övergrepp.


Detta är alltså inte mina åsikter, utan det är ett gästinlägg.

Huruvida jag håller med, helt, delvis eller inte alls lämnar jag därhän för denna gång.


Gästskrivaren föredrar att vara anonym och källskydd har utlovats.

Så om nu någon skulle känna sig träffad av texten, så är det inte mycket att göra åt.

De som ej känner sig träffade kan fundera vidare på hur vi ska ta oss ur knipan som våra politiker satt oss i.



Nog förspel. Håll i er nu, för detta är klarspråk på riktigt och bör läsas!




"Så än en gång så har det blossat upp diskussion om demonstrationernas vara eller icke vara och även denna gång så kom kritiken ifrån ett inte oväntat håll.


Anledningen till att diskussionen tog fart från början handlade om demonstrationer mot den nya "Pandemilagen" och de restriktionerna som tillkom med den.


Det hade gjorts lite mindre reklam den här gången om två stycken demonstrationer som skulle hållas i Stockholms innersstad, dock så var tiden knapp och även logistiskt sett inte det bästa, vilket innebar att uppslutningen blev mindre än vad man hade hoppats på.


Ena dagen så var det 100 personer, samt ungefär 200 personer andra dagen, vilket fick polisen att se sin chans och gå in hårt och med våld och misshandla och arrestera pensionärer och andra människor utan något direkt våldskapital.



Kritik riktades efteråt av arrangörer och meddemonstranter emot nationella runt om i landet, varför de inte ställer upp för varandra och varför deltar de inte i demonstrationer?


Undanflykterna haglade i de öppna chattrummen på nätet och hård kritik riktades åt båda hållen, när till slut "ordföranden" tar ton och påvisar att demonstrationer är "förlegat" och podcasting är "det nya".


"Ordföranden" här är en person med hög ställning i vad han kallar "Sveriges största nationalistiska organisation", värt att notera är att personen ifråga inte uppehåller sig i Sverige utan han bor i ett land som komiskt nog har utmärkt sig de senaste åren och fram för allt nu under covid 19, med just stora demonstrationer.


Jag ställer mig då frågan, "Vilken rätt har han att diktera för svenskar vad som är viktigt och vad som är förlegat?".


Ja ungefär lika liten som Rasmus Paludan har när han åker in till Rosengård och bränner en koran, för att 10 minuter senare åka hem och gömma sig i Danmark.



Det ordföranden här gör är att uppmana sina medlemmar till passivitet och passivitet är den nationella rörelsens absolut värsta fiende.


Han menar på att deras poddar når 50 000 personer i veckan, andra medlemmar i gruppen menar på att "staten" är livrädda för poddarna.


I det påståendet har de delvis rätt, men de gör också en rejäl tankevurpa.


Staten ÄR rädda för de nationella poddarna av den anledningen att de upplyser och radikaliserar sina lyssnare.


Men om då avsändaren uppmanar sina lyssnare till passivitet?!


Ja, då är de inte längre ett hot och det hade inte spelat någon roll om dessa 50 000 personer istället var 500 000 eller 6 miljoner, eftersom ingen ändå kommer att resa sig ur soffan och gå ut på gatan och säga ifrån.


Herr "ordförande" gör också en beräkning på de arbetstimmar som läggs ner för att hålla en demonstration med tillägget att utifall de som närvarade istället skänkte en dagslön till "Sveriges största nationella organisation", då hade de kunnat öppna ytterligare ett hus.


Även det här uttalandet är en rejäl tankevurpa som antingen förutsätter att


  1. Folk anser att bygga möteslokaler är viktigare än att säga ifrån när man blir orättvist behandlad

  2. Folk är villiga / kan donera en dagslön till en möteslokal som de med all sannolikhet aldrig kommer att sätta sin fot i

  3. Folk helt enkelt inte klarar av att ha två tankar i huvudet samtidigt och klarar av att både demonstrera och skänka en slant till ett projekt de tror på.



Känslan som infinner sig hos mig är dock att ordföranden bryr sig mera om att locka folk till sina betalpoddar än att faktiskt göra reell skillnad.


Att kunna sitta i sitt vardagsrum och spela in poddar är lite vad dagens ungdomar ser som framtidsdröm, att kunna vara en "influencer" och ja, jag måste nog ändå hålla med om att det låter bra mycket mysigare än att stå i ett kallt och blött Stockholm och se mina meddemonstranter misshandlas av polisen, bara för att ingen kom."




Som sagt, fundera gärna en stund kring detta. Det går att kommentera om man så önskar. Och dela gärna inlägget vidare.


I förbifarten kan jag bara nämna också att nästa chans i Stockholm att protestera mot pandemilagen är lördag 23/1 kl 12 på Odenplan.

För den som vill. Den som hellre stannar hemma och lyssnar på en podd gör det. Valet är ditt! Sverige är ett fritt land... eh... ok, jag hittar ut själv...


Pandemilagen måste rivas upp!